Lexikon, del 2

Dagen väder läge: vinden pendlar mellan stormstyrka och orkan. Det är nästintill omöjligt att gå upprätt och man måste verkligen ha bra balans för att inte dratta i backen. Så dagen är dedikerad åt tvätt, städning och stickning. Jag tänkte också passa på att göra en liten fortsättning på mitt fjällexikon.

Transceiver: Vad är detta? En liten radio kanske?
Transceiver är också ett ord jag aldrig hört innan Helags. Det är en liten apparat som skickar ut tar emot signaler från andra transceivers. En lavinsäkerhetsmaskin alltså. Detta har visat sig vara en livsavgörande apparat då den numera kan visa nästan exakt var en person befinner sig. Till och med om man råkar vara begravd av tre meter snö, så visar transceivern detta. Mycket nödvändligt.

Sond: Förr tänkte jag bara på en slang genom näsan men när man pratar om en sond i fjällen menar man en väldigt lång, hopfällbar pinne som man kan använda för att hitta personer bagravda av en lavin. Utseendet är som en jäkligt lång tältpinne som istället för att tryckas ihop för hand dras samman med hjälp av en vajer som löper genom sondens alla delar.

Civi: En sammandragning av ordet "civilisation". Kan användas ungefär såhär: "Jag ser att du har civi-kläder", eller "Åh, ska du ner till civi? Kan inte du köpa ........ på Ica?

Pao pao: Ett uttryck för riktigt bra, lagom packad, slät pudersnö. När man får lite pao pao är det skoj i backen!

Slutligen får ni ett litet klipp på Zaba i stormen. Varning för att ljudet är fruktansvärt!

Tack och Hej!

Dagens Helags

Idag har vi *trumvirvel* storm! Vilken överraskning, ingen hade kunnat ana något.

Nu verkar det som om vi har blåst och storm varje dag... och det stämmer.
Eller nej, inte riktigt. Ibland har vi fina dagar också, som i förrgår. Då var det riktigt härligt med endast lite vind och dessutom några solglimtar så vi passade på att vila oss lite med att bygga igloo.

Från vänster ser vi Oscar som sticker upp ur igloon, Zaba som dödar snö, Andreas på väg till snöblockstillverkningen och Albin med näsan i backen. Den ser måhända lite liten ut men skenet bedrar. Igloon är numera cirka en meter djupare än snön inuti och den har varit bebodd av två personer inatt och tre personer natten innan det.

Blocken sågade vi ut med en snösåg och en vanlig fogsvans. Det är häftigt att se hur bra det håller!

Albin stod utanför och sågade till fogarna medan Oscar stod inne och såg till att måtten blev rätt.

Zaba var också med och hjälpte till att gräva. Hon gjorde fina hål i golvet för att göra underlaget lite mer spännande att sova på. Duktig hund!

Men det roligaste var nog att köra race in och ut genom ingångshålet. Min lilla vildpanna.

Just nu är ligger hon dock och sover i min tvätthög. Vi var nyss ute men det gick väldigt fort att komma in igen. Det är ju inte så kul att vara ute och härja om man inte kan se annat än snörök och dessutom får pälsen full med is.
Snart ska jag gå och tända i kaminen och med stickningen i knät invänta sol, nysnö min första lediga helg!

Redigering: Jag gick ut och åkte pulka istället. På platten med vinden i ryggen får man upp en ganska ordentlig fart!

Uppdaterat ordförråd

När jag sökte det här jobbet var jag väldigt mycket novis på det här med vinterfjäll. Det är jag väl fortfarande men vissa saker börjar jag få koll på, till exempel hur farligt det faktiskt kan vara och vilka risker det finns. Just nu har vi till exempel en ganska hög lavinrisk från glaciären precis brevid.
För några dagar sen hade vi riktigt blidväder med flera plusgrader och solsken sedan frös det igen och vi fick världens hårdaste skare. Nu har vi kallt igen och igår fick vi en hel del ny pudersnö som packades ovanpå den gamla. Detta resulterar i två lager snö som inte riktigt binder sig med varandra och då är risken större att det översta lagret börjar glida iväg = lavin.
Vi här nere på stationen lär nog inte bli påverkade men det är flera turister som gärna vill upp i "grytan" på en glaciärtur. Med stor kunskap och försiktighet går det kanske men man kan aldrig vara helt säker. Hade ingen aning om hur det här funkade innan jag kom hit men jag lär mig mer och mer.

Här följer nu ett litet början till ett "fjällexikon" för den som vill veta lite mer om vad det snackas mycket om här på Helags:

Grundvind: Det här kan man säkert räkna ut själv men jag hade aldrig hört begreppet innan Helags. Grundvind är alltså den vindstyrka som är mer konstant till skillnad från "byarna". De är en kraftigare vind som ibland kan kännas som en jättevägg som kommer farande. Här är den så stark att många välter när de är ute. Även detta har hänt här. Intressant fakta: igår blåste det 39 sekundmeter (orkan) på grannstationen Blåhammaren. Då friskar det i kan jag lova.

Kyleffekt: Detta hade jag någotsånär koll på  men jag hade ingen aning om hur kallt det faktiskt kan bli. Igår gick jag mellan husen (ca 50 meter) med uppdragen och ihopsnörd kapuschong, buff över ansiktet, googles för ögonen men innan jag kom fram dit jag skulle hade den lilla hud som var exponerad blivit så kall att det sved, brände och gjorde ont som tusan! Galet.

Whiteout: Man ser bara vitt. BARA vitt. Antingen för att det blåser mycket eller att det är mulet eller något annat. Horisonten försvinner och man kan inte se någon referenspunkt i landskapet. Vi hade en diskussion om det här om dagen. Några har gått rakt in i en snövägg, andra har nära på trillat ner från drivor eller små stup på grund av det här. Jag har trillat i backen ett antal gånger för att jag helt enkelt inte har sett vad det är jag sätter fötterna på. Bildexempel:

Detta är mitt på dagen och gick man ut i det här såg man nästan inget! Några gånger har det varit så illa att man har fått spänna en lina mellan husen så att man har något att följa så man inte går vilse.
Om man ändå går ut som man ibland måste (vi har utedass) så ser man ut såhär efter två minuter:

Lägg märke till att huvan är snöfylld.

Trots allt det här eller kanske på grund av det så trivs jag. Jag älskar att vara här. Mäktigare plats får man leta efter!

Kan ni hitta stationen?

Kom hit, kom hem!

Hemma på Helags! Nu är vi där. 

I måndags var det tänkt att vi skulle snöra på pjäxorna och skida de två milen till stationen från parkeringen i Kläppen utanför Ljungdalen. Dock fick vi i söndags reda på att det blåste storm och att det var ca -10 grader och med kyleffekt blir det satans kallt. Min fina chef roddade runt lite och fick tag i Åke, vår vesslechaufför som gärna körde oss upp. 

Måndag morgon började så på en parkering i väntan på Blå Pärlan. Sedan var det langningskedja med hur mycket saker som helst! Hela den bakre vagnen fylldes med så mycket packning och varor till stationen att vi fick lasta även på taket.

Dörren fick tacklas av både mig och Malin innan den gick igen. Så kan det gå när tio pers ska upp till fjälls i tre månader och dessutom ska ha med sig nya apparater till köket och trettio par 

randonee-skidor och pjäxor. 

Emma och Erik tog skotrarna medan vi andra klämde in oss tillsammans med Åke där fram.

Efter ca en timmes skumpande i en varm, dieseldoftande liten hytt fick vi äntligen se vårt nya hem! Mellan Maajåelkie och Jalkedsåajja inbäddad i snö hittade vi Helags Fjällstation. I bitande kyla tömde vi bandvagnen och gick för att inspektera P-huset där vi alla ska bo.  

Fönstret till vänster om dörren är mitt. Men jag hade inte så mycket utsikt eftersom hela utrymmet mellan ytterglas och innerglas var helt snöfyllt. Vinden hade legat på och tryckt in snö i alla små hål. 

Jag hade dock tur i jämförelse med Andreas som fick börja med att skotta ur sitt rum eftersom ventilationen där inte hade varit helt stängd.

Måndagen avslutades med middag i en kall Pilgrimssal och sedan sömn med underställ under dubbla täcken med en hund i knävecket.

Tisdagen och onsdagen hade vi vårt eget intro där vi gick igenom brandsäkerhet, det blir mycket sådant med tanke på all vi personal är den enda som finns här att rädda personer och släcka bränder. Det finns ingen möjlighet för någon brandkår att ta sig hit innan den drabbade byggnaden är nedbrunnen så det är viktigt för oss att ha koll.
Det var två fulla dagar som förutom brand även innehöll köksinfo, lavinfara, butiksinventering och storleverans av varor till restaurangen.

Idag när jag sitter och författar detta inlägg har det hunnit bli torsdag och all personal har vilodag innan det drar igång ordentligt imorgon med våra första gäster!

Storm över nejden

Det är inte lätt att vara liten när det blåser storm på fjället.

Det är tur att Drottningen alltid är så attans glad. Inget kan stoppa den här galenpannan, inte ens vinden på 26 m/s. Hon är bäst!
Tyvärr var min vante lika yster och flög iväg i en himlans fart för att försvinna bakom ett bergskrön. Hunden har jag nu knutit fast med en lina i mitt bälte för säkerhets skull.

Jag är nästan där...

Det har varit en lång resa bara att ta sig upp till "min" fjällstation.

I måndags förra veckan landade jag på Enafors tågstation i snålblåst och regn. Vi var fyra stycken som skulle ta sig upp till Storulvåns fjällstation för ett allmänt intro för alla som ska jobba i  Jämtlandsfjällen. Vi blev hämtade med en liten buss som knappt hade kunnat ta sig fram till stationen på grund av att en stor långtradare hade kört av vägen precis vid infarten. När vi sedan svängde in på vägen upp mot Storulvån mötte vi tre andra bilar med personal som också kört i diket. Det var blankis och vatten på vägbanan och jag satt med hjärtat i halsgropen nästan hela vägen. Tack och lov så hade vi en van chaufför som säkert och väldigt långsamt tog oss hela vägen fram. 

Tisdagen och onsdagen var fullpackade med föreläsningar, info om alla fjällstugor och stationer, HLR, fjällvett och brandövningar. Det hela avslutades med ett hejdundrandes kalas på onsdaskvällen. Torsdagen var allmän vilodag men jag tror inte att en enda satt inne och tog det lugnt. Det var ett himla flängade med skateskidor, turskidor, randonee-skidor, löpning, kite-skidning... alla skulle ut och testa all sin utrustning samtidigt! Jag och Zaba tog det lite lugnare och åkte lite på platten bakom stationen. 

På fredagen var det dags att packa ihop och packa om för nu skulle vi ut på en tre-dagars tur från Vålådalens fjällstation till Lunndörrstugan och sen tillbaka igen. Totalt blev det väl lite över tre mil på skidor och för mig som är en fullkomlig novis på turskidor var det en utmaning, Jag tackar högre makter för att vädret var såpass fint som det var även om skidföret var ganska kasst. Plusgraderna några dagar tidigare hade lagt ett tjock lager is över snön så all valla skavdes av inom några minuter efter att man kletat på den. Det blev stighudar på, vilket medför sämre glid så solen hann gå ner innan vi siktade Lunndörrstugan som låg så fint i en liten gryta precis på trädgränsen. 

Lördagen var en relativt lugn dag som man kunde spendera som man ville. Några passade på att gå topptur på det närliggande Santa, åka in och titta närmare på Lunndörrspasset och jag och några andra tog på oss den digra uppgiften att hugga upp en vak i sjön att användas för ett uppfrisknade dopp under bastubadning. Det var ganska segt jobb med tanke på att isen var cirka en meter tjock. 

Bastun kan skymtas i vänstra hörnet. 

Här ser vi Johanna och Andreas beväpnade med en något sned isborr och isbila.

Mitt på sjön fanns hålet där vi hämtade vatten och bakom den ligger Santa.

På söndagen tog vi skidorna ner till Vålådalens fjällstation igen där vi åt mat och packade in oss i bilarna mot Helags!

Jag fortsätter i nästa inlägg om färden upp mot min hemstation med de passande ledorden: 

Kom hit, kom hem. 

Över och ut. 

Etapp nummer ett:

Så var vi framme vid vår första checkpoint. Så otroligt jäkla skönt att slippa åka hela vägen till Storulvån i ett svep. Man har ju en del grejer när man ska ta med sig både sitt eget liv och hundens. Och fiolen kan man ju inte leva utan!

Jag är så otroligt tacksam att jag har en hund som är så resvan som Zaba. In i kupén, upp i stolen och sen sova hela vägen till Stockholm. Gött!

Efter en natt på världens skönaste soffa och nån timmes härj på Uppsala gamla högar sitter vi och ska se film och äta marängswisszh (eller hur fasen man nu stavar det). 

Min värd Nea hälsar att hon lagar god mat och är bäst. Jag håller med. 

Snart bär det iväg

Hit.

Här ska jag alltså bo. Snart. Om mindre än en vecka. Och det kommer finnas mer snö. Mycket mer!

Över och ut!