Det hela började i somras då jag och min vän Nea hade kollektiv jobbångest och jag kände att jag var fast i en arbetssituation som jag inte alls trivdes i. Någonstans dök det då upp ett minne om att Svenska turistföreningen ibland lägger ut annonser på sin hemsida om jobb. Eftersom natur och friluftsliv ligger mig otroligt varmt om hjärtat kände jag mig väldigt hoppfull när jag på STF's hemsida såg att de just då sökte fjällvärdar till stationerna i Jämtlandsfjällen. Kärleken till fjällen delas av både mig och Nea och med ganska kort tid kvar av ansökningstiden skrev vi ihop varsitt cv och en meritlista och skickade iväg dem.
Efter dryga två veckor fick både jag och Nea mejl om att vi var kallade till intervju på Storulvåns fjällstation över hundra norrut. Det är ingen lätt sak att resa kollektivs till Ulvån som ligger ganska avigt till så det var skönt att vi var två.
Efter en lång dag på olika tågblev vi kvällen den fjärde september upplockade på Enafors tågstation och körda till Storulvån längst en smal grusväg över fjället.
Jag försöker formulera känslan i mitt huvud men jag kan verkligen inte hitta ord som beskriver hur otroligt vackert det var. Vackraste någonsin!
Jag och Nea blev anvisade ett rum som vi delade med en annan sökande. Den natten sov jag ganska dåligt och kände mig så vansinnigt nervös för intervjun som var morgonen efter, en gruppintervju till på köpet.
Den femte september samlades jag, fortfarande ganska nervös, Nea och sex andra i ett konferensrum där vi presenterades för chefen för Ulvån Sara, Helagschefen Emma och restaurangchefen på Ulvån Emma. Vi fick uppgifter om att beskriva oss själva och varandra och diskutera olika knepiga scenarion som skulle kunna inträffa om man jobbar på fjällstation. Det hela avslutades med ett enskilt samtal med någon av våra intervjuare och jag hamnade hos HelagsEmma. Jag har tänkt mycket på det där samtalet efteråt, vad det var som gjorde att jag fick bli en av de tre som fick det fantastiska erbjudandet att komma till Helags. Min bästa kollega Agnes säger att det är för att jag är en glad skit.
Det dröjde dock över en månad av orolig och nervös väntan innan jag fick ett telefonsamtal där jag fick höra: Jag vill erbjuda dig ett jobb på Helags fjällstation. Återigen fick jag en sån där känsla som inte kan beskrivas och jag kunde inte sluta skratta på säkert en timme.
Nu har jag varit här i väglöst land i 43 dagar, inte sett träd, bilar eller asfalt på lika lång tid, jag åker skidor alla dagar som vädret tillåter annars sitter jag i vårt vardagsrum, stickar, lägger pussel eller spelar spel med världens finaste Helagsfamilj. Det är livets liv!
Så började mitt bästa fjälläventyr! Men det är ju inte semester varje dag så nästa inlägg får väl handla lite om vad alla vi på Helags gör för jobb.
Över och ut!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar