Igår bestämde jag mig ganska spontant för att fara till Sylarnas fjällstation och hälsa på. Jag har varit på väg några gånger innan men det har alltid kommit något annat mellan. Nu föll det sig så passande att min fjällvärdskollega Agnes skulle fara till Sylarna och träffa sin mamma som skidat dit och jag hade två dagar ledigt så jag hakade på.
I strålande solsken och nästan ingen vind skidade vi över kalfjället med nedförsbacke ända till Miskentjakke som är en nödstuga/vindskydd halvvägs mellan Helags och Sylarna. Där stannade vi och åt lunch och hyggade oss. Sen började den stora pärsen för min del.
Helags och Sylarna ligger på nästan samma höjd men där i mellan blir det som en gryta med Misken i mitten. Därför har man alltid uppförsbacke sista milen hur man än gör.
När vi hade ätit klart tog det i att blåsa lite mer och några kilometer bort kom det ganska saftiga byar som gjorde det väldigt jobbigt att hålla en rak färdväg. Lägg därefter till en inte så jättestor men väldigt konstant stigning och hård skare.
Herreje vad jag fick kämpa! I nio kilometer stretade vi uppför och hjälp vad tacksam jag var när vi nådde sista krönet och såg en fin mjuk backe sista kilometern till Sylstationen.
Väl där njöt jag av dusch och middag och som avslutning ett hejdundrande norrsken.
Visar en bild som jag lånat av en Sylkollega:
Hej
SvaraRaderaJag undrar varför du o din hund är där uppe skulle vara intressant att veta!