Det är inte lätt att välja när man har hjärtat på två ställen

Nu är skånetiden snart slut för denna gången för på torsdag packar jag bilen och drar till Uppsala en vecka, sedan vidare norrut.
Det känns väldigt vemodigt på något sätt. Det är så många fina människor som jag träffat alldeles för lite och några har jag inte hunnit träffa alls.
Jag har aldrig varit speciellt bra på att välja mellan fina saker, tex. om folkmusikfestival krockar med opera i köpenhamn vill jag helst göra båda. Det där med att säga nej till något som jag tycker om är alltid svårt. Nu känns det som om jag säger nej till en himlans massa saker i ett svep! Att välja att åka hundra mil norrut och tillbringa sommaren ute på fjället var lite som att välja mellan pest eller kolera fast med bra saker.
     Men men. Jag får vara glad att jag hade det så himla fint nu när jag väl var i södern.
Har hunnit med både bokskog, konstutställning, folkmusik, bad i havet och en hel del annat.


Pappa och Drottningen i världens finaste bokskog.

Vi tog även en hamnrunda i Torekov, jag tittade dock mest på havet.

Vi väntade med badandet tills vi kom hem till Bjärred. Lite för kallt fortfarande i Torekov.

Nu väntar fyra månader till fjälls.

Över och ut.

Bildkavalkad

Här följer ett urval av bilder från min och Zabas tid på fjället. Det är en salig blandning av det mesta. Håll till godo!

Predikstolen sedd från östra Helagsskaftet. För övrigt en av de häftigaste topparna här.

Utsikt från bäddning av trevåningssäng i stationens äldsta hus från 1916, utan el och vatten.

Personalfest och middag med uppdrag. Här pågår frieri.

Självis från säsongens kanske finaste dag.

Valborgsfirande med hela personalstyrkan och några P-gäster från Blåhammaren.

Dataspelsgympa i P-huset. Här ser vi också vår darttavla som har en central roll i våra fritidsaktiviteter. 

Bild från en randonee-tur där jag flera gånger korsade spår av fjällräv.

 Nöjd och glad med rando-skidor. 

Utsikt från Jalked över stationen och Helagsfjället.

Mina nya skidor!

Säsongens ände

Nu är säsongen snart slut här på  Helags. 

Kanske är det då dags att i korta drag berätta vad jag gjort. Jag har tänkt en hel del på det men det är ingen enkel förklaring. 

Vi nio som har bott och jobbat här driver ett hotell, vandrarhem, restaurang och butik. Vi har guidade toppturer och fjällrävsturer, vi blir tillfrågade om snöläge, laviner och får agera sjukvårdare när någon skadat sig och brandkår om larmet drar igång. 

Vi är en liten utpost av civilisation i en annars väldigt folktom och bebyggelselös fjällvärld. 

Förutom själva arbetet som fjällvärd har jag har upplevt det mest extrema vädret jag någonsin med storm och orkanvindar när inte kan gå upprätt och nästintill fått krypa sig fram och haft dagar där solen skiner från klarblå himmel och vinden stått helt stilla. 

Jag har sett min första kungsörn och flera fjällvråkar, vi har fjällrävsspår utanför knuten och om man har tur kan man på kvällen höra dem skälla. Jag tror knappt att det finns många arbetsplatser som är så nära naturen som vi är här. 

Det har varit helt fantastiska månader med fjället utanför dörren och de allra finaste kollegorna man kan tänka sig! 

Här är en bild från en exceptionellt fin kväll där vinden endast blåste längst marken och gjorde vågmönster av drevsnön. Man kan även se en liten hund som åmar sig in ena hörnet. 

Många har undrat Zaba påverkats av livet till fjälls. Jag skulle säga att det inte har gjort nån större skillnad på henne förutom att hon har fått åtta nya familjemedlemmar att hålla reda på och en aning större lekyta. 

Mer päls har hon också fått men så hade det nog blivit ändå.

Fridens!